När Gabrielle Thorsell läser Ebba Buschs senaste utspel om svensk skola reagerar hon starkt. Busch vill att skoldebatten ska flytta fokus från driftsformer och organisation till ordning, ansvar och vad som faktiskt händer i klassrummet. Kristdemokraterna föreslår bland annat ordningsbetyg, utökade möjligheter till kvarsittning och striktare krav på eleverna.
Thorsells reaktion går att avfärda som den väntade från vänster, men det vore samtidigt att missa något väsentligt.
Hon är gymnasielärare i Örnsköldsvik och sitter sedan 2024 i kommunens bildningsnämnd. Redan inför valet 2022 fick hon frågan av dåvarande Skolvärlden om vilken skolpolitisk fråga hon ansåg vara viktigast. Hon lyfte lärarnas ökande stressrelaterade sjukskrivningar och kopplade lärarnas arbetsvillkor till barnens mående, utveckling och lärande.
Samma år skrev hon tillsammans med Vänsterpartiets Maud Persson om Örnsköldsviks dåvarande resurssystem i förskolan. Deras kritik handlade om något påfallande konkret: Hur en administrativ modell för att räkna fram personal kunde påverka barngruppernas storlek, bemanningen under dagen och pedagogernas möjlighet till planering.
Fyra år senare är grundfrågan fortfarande densamma: Vilka förutsättningar får de som arbetar med att få skolan att fungera?
Kristdemokraternas utgångspunkt är tydlig. Partiet skriver självt att skoldebatten under för lång tid har fastnat i frågor om driftsformer och organisation och att fokus behöver flyttas tillbaka till undervisningen. Vid tisdagens presentation uttryckte Busch det ännu mer tydligt. KD vill ”Vända bort diskussionen från driftsform”.
Det finns delar i KD:s problembeskrivning som bör tas på allvar. Skolan behöver studiero. Lärare behöver mandat att ingripa när undervisningen blir lidande. Elever behöver tydliga förväntningar och vuxna som sätter gränser. KD föreslår också mindre skärmanvändning bland yngre elever och en halvtimmes fysisk aktivitet varje skoldag. Men detta anser jag vara frågor som går att diskutera helt frikopplat från partipolitisk blocktillhörighet.
Problemet uppstår när Busch gör detta till ett argument för att tona ned diskussionen om driftsformer, för varför skulle Sverige behöva välja?
En lärare skapar aldrig studiero i ett ekonomiskt vakuum. Lärarens möjligheter formas av hur många elever som finns i rummet, vilken tillgång skolan har till elevhälsa och specialpedagogik, hur många kollegor som är behöriga, hur mycket tid som finns för planering och vilket stöd som sätts in när en elev börjar få problem.
Pengarna följer med läraren in genom klassrumsdörren.
Kvarsittning är redan tillåten i svensk skola. En lärare eller rektor kan besluta att en elev ska stanna kvar upp till en timme efter undervisningen eller komma en timme tidigare. KD:s nya förslag handlar alltså om att utvidga användningen, exempelvis till elever som upprepade gånger låter bli att göra sina läxor.
Ordningsbetygen är mer oprövade. KD har ännu inte presenterat exakt hur de ska utformas eller vilka årskurser som ska omfattas. Busch säger att frågan behöver utredas.
Här finns samtidigt en relevant erfarenhet. Den statliga utredningen Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan granskade den närliggande idén om ordningsomdömen och kom fram till att sådana omdömen inte skulle vara ett effektivt verktyg för bättre trygghet och studiero. Utredningen pekade bland annat på risker för godtyckliga bedömningar och ökade problem för vissa elevgrupper.
Det avgör inte frågan om KD:s framtida ordningsbetyg. Men det borde mana till viss försiktighet inför föreställningen att ytterligare en bedömning av eleven löser skolans ordningsproblem.
Samma statliga utredning betonar i stället betydelsen av verksamhetsnära ledarskap, systematiskt förebyggande arbete och välplanerad och strukturerad undervisning.
Där börjar diskussionen bli betydligt mer intressant och vi behöver egentligen bara titta på Örnsköldsvik för att se den.
Kommunrevisionens granskning av likvärdigheten i skolan beskriver ingen kommunal skolkatastrof. Tvärtom bedömer revisionen att bildningsnämnden i allt väsentligt säkerställer en likvärdig utbildning och att resursfördelningen tar hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov.
Samtidigt finns konkreta problem, då lärarbehörigheten varierar mellan skolorna och är lägre vid flera mindre skolenheter. Även undervisning i stora ämnen som engelska, NO och SO bedrivs ibland av obehöriga lärare. Revisionen konstaterar också att elevhälsan behöver arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande.
Det är sådana frågor som den som sitter i Örnsköldsviks bildningsnämnd faktiskt måste hantera.
Studiero har en infrastruktur. Den består av behöriga lärare, fungerande elevhälsa, specialpedagogiskt stöd, vuxennärvaro, ledarskap och tid. När politiken fördelar resurser fördelar den också möjligheter att skapa ordning.
Det gör Gabrielle Thorsells tidigare resonemang relevant igen. Redan 2022 skrev hon om hur resursfördelning kunde slå igenom i personaltäthet, barngrupper och pedagogernas planeringstid. Arbetsvillkoren för pedagogen och vardagen för barnet går inte enkelt att separera.
Riksdagens utredningstjänst har på Socialdemokraternas uppdrag gått igenom årsredovisningarna för sex stora skolkoncerner. Deras samlade rörelseresultat efter av- och nedskrivningar uppgick under åren 2022–2025 till omkring 8,5 miljarder kronor. AcadeMedia stod enligt sammanställningen för 5,8 miljarder.
Rörelseresultat betyder naturligtvis inte att 8,5 miljarder kronor har betalats ut till ägarna. Pengar kan stanna i företagen, återinvesteras eller användas på andra sätt. AcadeMedia har dessutom invänt mot hur koncernsiffrorna används, eftersom verksamheten också omfattar annat än svensk skola. Men siffrorna aktualiserar trots detta den principiella frågan.
Sverige har skapat en ovanlig konstruktion. I statliga kommittédirektiv har landet beskrivits som det enda eller ett av få i världen som tillåter obegränsad vinstutdelning från offentligt finansierad skolverksamhet. Någon motsvarande ordning finns inte i övriga Norden.
KD:s hållning är att huvudmannens form är sekundär och att kvaliteten ska vara avgörande. Oseriösa aktörer ska stoppas och företag ska inte kunna skära ned på kvaliteten för att öka vinsten.
Vänsterpartiets invändning ligger ett steg tidigare: När samma pengar både ska finansiera utbildningen och skapa avkastning uppstår ett ekonomiskt incitament att begränsa verksamhetens kostnader. Således vill partiet få bort vinstintresset ur skolan.
Det är ingenting annat än en legitim politisk konflikt som förtjänar att diskuteras. Den går inte att trolla bort genom att säga att skoldebatten borde handla om något annat.
Den regering där KD ingår beskriver själv friskolesystemet som behäftat med inbyggda problem och genomför vad den kallar en ”Helrenovering”. Regeringen har lagt fram förslag om bland annat tidsbegränsade förbud mot värdeöverföringar efter nyetableringar, ägarbyten och vissa allvarliga brister, hårdare ekonomiska krav, särredovisning och utökade möjligheter att återkräva offentliga medel.
Det betyder förstås inte att regeringen accepterar Vänsterpartiets lösning. Men själva reformarbetet visar att driftsform, ekonomiska drivkrafter och skolpengens användning inte är frågor som saknar grund. De påverkar systemet som ska bära undervisningen.
Ebba Busch har rätt om att skolpolitiken till slut måste nå fram till det som händer mellan läraren och eleverna. Där ska finnas arbetsro och förväntningar. Den elev som förstör undervisningen för trettio andra måste möta vuxna som kan agera.
Men ordningen som bäddar för ett sådant scenario börjar tidigare. Den börjar när en kommun kan rekrytera en behörig lärare. När elevhälsan hinner arbeta förebyggande. När en elev får stöd innan misslyckandena har blivit frustration och frustrationen blivit stök. När läraren har tid att förbereda sin undervisning. När pengarna som samhället avsätter till skolan används för att bygga de förutsättningarna.
Det var i grunden vad Gabrielle Thorsell talade om redan 2022 när hon kopplade lärarnas arbetsvillkor till barnens mående, utveckling och lärande.
Ebba Busch vill flytta skoldebatten in i klassrummet. Gör gärna det, men låt hela verkligheten följa med genom dörren.
Läraren, eleven, elevhälsan. Behörigheten, bemanningen, budgeten. Helst även frågan om var pengarna tar vägen.
Det är där ordningen börjar.
Peter Fahlén
Källor
Underlaget bygger bland annat på KD:s skolutspel den 11 augusti 2026 och partiets egen skolpolitik, SOU 2025:8, Skolverkets aktuella regler om disciplinära åtgärder, Örnsköldsviks kommunrevision, Riksdagens utredningstjänsts sammanställning av skolkoncernernas resultat, regeringens förslag om skärpta villkor för friskolesektorn samt Gabriélle Thorsells intervju med Skolvärlden/Vi Lärare 2022. Vänsterpartiet via Gabrielle Thorsell och Maud Perssons insändare i Örnsköldsviks Allehanda 11 november 2022.
Du är bra på det här med detaljer. Mycket bra artikel. Påminner om bilder från Hemliden. Jag hittade ett gammalt blogginlägg om någon skoterled som gick där.