Det här ingen blogg. Jag lovar. Men med anledning av all aktivitet i veckan tänkte jag att det vore på sin plats att berätta lite mer om varför jag skriver.
Några stycken har anmält intresse av att betala för prenumerationen på essäerna. Som jag har skrivit och förklarat i mejlen till er så började jag med detta för att bygga upp en plattform inför kommande böcker. Då blir det lite knepigt att börja ta betalt för det jag skriver, när det stora målet fortfarande bara är att locka läsare.
Jag vill alltid skriva om det som händer just nu. Precis i detta nu. Jag hinner aldrig få ut det så snabbt som jag själv tyckte att det var relevant, så när det väl är publicerat så brinner jag inte lika mycket för det. Förmodligen ingen annan heller. Förutom någon lyckträff här och där. Då är ögonblicket förbi.
Locka läsare, var det ju. Precis. Nu finns det förmodligen en miljard sätt som är bättre för att locka läsare än att börja pumpa ut samhällskritiska essäer så fort jag blir irriterad över något. Men jag vill skriva om det jag känner för. Det som ger mig något att säga.
Den kommande utgivningen är ett manus som kommer att gå lite hand i hand med essäerna. Tematiskt åtminstone. Men jag återkommer till det.
Jag har skrivit på ett, för mig, speciellt manus sedan förra året någon gång. Berättelsen har sin utgångspunkt i en omtalad UFO-observation på Hemliden, Trehörningsjö 1969. Jag har verkligen vänt ut och in på det. Jag har skrivit om det så många gånger, tröttnat, svurit, skrivit något annat. Sen har jag tagit upp det igen. Börjat om. Jag var klar med uppföljaren INNAN den här var klar.
Det blir kul att få veta om någon tycker att den är bra. Den kanske kan vara lite intressant i alla fall. Jag kommer att skriva lite och berätta om den när den får ett releasedatum. Nu ska den korrekturläsas, för tredje gången.
Så återkommer vi till den utgivning som står närmast. Den har ändå dragit ut på tiden den också, eftersom jag först skrev den som ett manusförslag till en TV-serie. Jag har dock inte fått ett enda svar från 13 olika producenter. Vilket jag tyckte kändes märkligt, oavsett hur man värderar mitt skrivande. Norrland ger Sverige en motpart. De pengar som skapas här, stannar här. Den är skriven med tydliga markörer för en serie med 8 avsnitt. Så jag fick kapa ner karaktärer och tillbakablickar för att få till flytet i en bok. Under nästa vecka bör jag få ett ungefärligt utgivningsdatum. En detalj som spelade stor roll för min motståndsgrupp var när regeringen beslutade att utredningen om elprisområdena skulle vara klar i maj 2026. Nu spelar det väl kanske ingen roll hur det blir. Den kommer att vara läsvärd ändå. Men nog skulle jag, om jag fick bestämma, velat berätta den här historien innan den här utredningen är offentliggjord.
Jag var noga med att inte beröra Ukraina, Sudan eller Gaza i texten. Det är en hel värld som rycks med i Norrlands sätt att stå upp mot överheten. Men att nämna dessa utsatta i en fiktiv dramatisering kändes fel. Detta skrev jag innan krisen i Mellanöstern eskalerade. Innan Iran och Libanon, så att säga. Så jag har (tyvärr) med Iran i en kort mening från en nyhetssändning. Så skulle det inte ha varit om jag hade skrivit det en vecka senare än jag gjorde.
Här följer en första presentation av karaktärerna i motståndsrörelsen. Framöver kommer de inte att ha några problem att stå upp för sig själva. Dessa tvivlar jag inte en sekund på.
