Nu finns Den sista kolonin – Vuostálasvuohta som ljudbok. Den finns på storytel, nextory, bookbeat, audibible. Bredvid klicket på e-bok kan man nu välja lyssna.
Rösten du kommer att höra är tyvärr inte Lennart Jähkel. Det är faktiskt inte ens en skådespelare. Ljudboken är producerad genom GoRead och uppläst av en AI-röst.
Jag har lyssnat igenom varenda minut. På vissa ställen hade jag velat ha mer inlevelse. Det finns ett skådespelarhantverk där som tekniken fortfarande inte kan efterlikna. Sen kanske jag hade velat ha ett annat uttal på Kanyalak Phadungkiat. Men samtidigt skrattade jag lite åt mig själv när jag tänkte det, eftersom jag själv inte sitter på något facit, mer än som författare.
Alternativet till det här har dock, krasst ärligt, aldrig varit en berömd skådespelare. Varför skulle en sådan ta sig an mig, sade han och tyckte synd om sig själv. Nej, så är det inte. Verkligen inte, kan jag försäkra dig om. Jag är bara inte där. Än.
Det där alternativet, om vi ska prata lite om det, var ju ingen ljudbok alls. Det är fullständigt avgörande. Att skapa eller att icke skapa. Jag har skrivit om det tidigare när jag har förklarat vissa av mina artiklar på den här sidan, hur jag tagit hjälp av AI med efterforskningar och upplägg, och jag har varit helt ärlig, fullkomligt transparent med min användning av det. Det är ingenting som jag skäms över, men jag blir defensiv. Jag tror att det viktiga för mig är att få berätta vad det ger, och det är precis här som alternativet blir viktigt, för alternativet hade varit ingenting. Nada. Noll.
Den sista kolonin, eller bara Vuostálasvuohta som jag alltid säger när jag pratar om den. Den är berättelsen om den lille mot den store. Om de som befinner sig långt från maktens centrum och som upptäcker att spelplanen redan lutar. På sätt och vis har bokens egen resa blivit fruktansvärt lik berättelsen den innehåller.
Apropå att alternativet aldrig varit någon berömd skådespelare, så började faktiskt den här som ett förslag till en tv-serie.
Det blev ingenting av det. Fick inte svar från ett enda bolag. Och jag kunde ha släppt den där, bara struntat i att driva på. I stället blev den en bok ändå, för att jag fortfarande trodde på berättelsen och för att jag ville behålla kontrollen över den. Jag ville inte ge bort rättigheter och möjligheter bara för att någon större aktör kanske skulle vilja göra något av min idé i framtiden.
Lille David hade trots allt bara sin slunga. Jag hade mina rättigheter.
Så jag gav ut Vuostálasvuohta själv. Sedan kom e-boken. Och nu, när allt finns ute, har cirkeln nästan slutits. Jag har byggt ett 23-sidigt pitchdeck och börjat skicka berättelsen vidare igen till fonder och produktionsbolag. Idag (21 sep) fick jag mitt första svar, från Film i Västerbotten. Det var ett mejl som uttryckte sig positivt om mitt projekt, men som ursäktade sig med att deras medel och budget inte ens var i närheten för att kunna överväga ett projekt av den här magnituden, oavsett om det var kvalificerat eller inte.
Jag har skickat ut det, åtminstone. Kanske stannar den där. Kanske gör den inte det. Jag har accepterat villkoren och spelplanen när man står på den som den lille.
Samma sak gäller ljudboken. En traditionell, professionell ljudboksproduktion hade för mig inneburit ett betydande femsiffrigt belopp. Det är pengar som märks i en familj med tre små barn. Det finns två vanliga plånböcker, vanliga utgifter och en ganska enkel fråga: Hur mycket får den enes dröm egentligen kosta?
GoRead kostade mig omkring 1 300 kronor.
Investeringen kan tyckas blygsam, men sett till chansen att ens gå jämnt upp så är den majestätiskt stor. Ljudboksmarknaden är skoningslös. Det är inte så att jag bestämmer ett pris och säljer ett exemplar för den summan. Boken hamnar hos tjänster som Storytel, BookBeat och Nextory, där personer lyssnar inom sina abonnemang och ersättningen i praktiken byggs upp genom lyssnandet.
För att ens tjäna tillbaka mina 1 300 kronor krävs att flera hundra personer faktiskt tar sig igenom stora delar av boken. Vilket i mitt fall innebär att jag behöver dubblera den här bokens läsarantal flera gånger om för att ha en chans. För ett stort förlag är det en liten kalkyl. För David ska ni bara veta; jag räknar varje sten.
Jag har svårt att enbart se AI som ett hot mot skapandet. Det är en tudelad sanning, eftersom jag själv kommer på mig med att lättare lägga ifrån mig texten om jag upptäcker att den är AI genererad. Oavsett om jag tycker att det jag läser faktiskt är bra så framkallar känslan ofta, hos mig åtminstone, tanken om att jag minsann hade kunnat göra det själv. För det är i den världen jag lever, det är i den som jag spenderar större delen av min tid. Det är i den som jag har valt att tävla. Vuostálasvuohta var inte mitt starka bidrag språkligt. Där ligger Norrskensbarnen som ohotad etta. Men Voustálasvuohta var den kommersiella idén som skulle kunna öppna dörrar. Det tror jag fortfarande, och det tror uppenbarligen David också.
När vana ljudbokslyssnare fått jämföra moderna AI-röster med professionella, mänskliga uppläsare har människan fortfarande haft ett övertag – men skillnaden i själva lyssnarupplevelsen har varit mindre än man kanske kunnat vänta sig. Liknande experiment med AI-genererad musik visar något besläktat. Folk har ofta svårt att avgöra vad som faktiskt är skapat av AI, samtidigt som de fortfarande vill veta när tekniken har använts.
Jag tänker inte kalla AI-rösten mänsklig eller ens adekvat. Jag tänker bara konstatera vad den gjorde möjligt, och att jag är tacksam för det. Den gav den här egenutgivaren en röst. Måhända, eventuellt, förhoppningsvis är det där den mest intressanta delen med AI-revolutionen finns; att ge vissa tillgång till sådant som tidigare låg på andra sidan en ekonomisk mur.
Goliat har fortfarande större budget. Men David hittar nya stenar.
Den sista kolonin – Vuostálasvuohta finns nu som bok, e-bok och ljudbok. Ute i världen ligger ett 23-sidigt pitchdeck på ännu ett skrivbord.
Jag tycker fortfarande att berättelsen är värd att slåss för. Karaktären Emma Johansson hade inte förväntat sig något mindre av mig.
Peter Fahlén
Lyssna på Den Sista Kolonin - Vuostálasvuohta
"Att skapa eller att inte skapa." Sluta aldrig trolla med orden.